Elnätsreglering

Elnätsverksamhet är naturliga monopol. Det skulle inte vara försvarbart ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att bygga flera parallella elnät inom ett och samma område. Att elnätsverksamhet bedrivs i monopolform innebär att det inte finns någon konkurrens och att du som kund inte kan välja vilket elnät som ska leverera din el.

Regleringen ska säkerställa att elnätsföretagen inte ges möjlighet att utnyttja sin monopolsituation på ett otillbörligt sätt. Att nätverksamheten är naturliga monopol skiljer sig ifrån elhandel, där du kan välja fritt vilket elhandelsföretag du vill köpa den el som du förbrukar ifrån.

Syftet med regleringen är att säkerställa att elnätsföretagens verksamhet bedrivs effektivt till låga kostnader.

Kunden ska få betala ett rimligt pris för de olika tjänsterna som omfattas av regleringen samtidigt som elnätsföretaget får skälig täckning för sina kostnader och en rimlig avkastning på det kapital som krävs för att driva verksamheten.

Det effektiviseringskrav som finns i elnätsregleringen syftar till att ge incitament till elnätsföretagen att bli mer effektiva i sin verksamhet och att resultatet av effektiviseringen också ska komma kunderna till godo.

När förhandsregleringen av elnätsföretagens intäkter infördes 2012 fanns ett generellt effektiviseringskrav på 1 procent per år på löpande påverkbara kostnader. Sedan dess har effektiviseringskravet förfinats och utvecklats.

Intäktsramen är ett tak (ett maxbelopp) för summan av avgifterna som ett elnätsföretag får ta ut av sina kunder. Taket bestäms utifrån flera olika parametrar, men utgångspunkten är att företagen ska få täckning för sina kostnader och en rimlig avkastning.

Utifrån elnätsföretagens olika förutsättningar beslutar Ei vart fjärde år om hur stora varje företags totala intäkter får vara under fyraårsperioden. Det kallas för företagets intäktsram.

Intäktsramen bestäms genom att elnätsföretagets löpande kostnader och kapitalkostnader summeras och korrigeras beroende på kvaliteten i elnätsföretagets sätt att bedriva verksamheten.

Löpande kostnader är till exempel kostnader för överliggande nät, underhåll, drift och administration. Dessa kostnader åsätts ett effektiviseringskrav som är individuellt för varje elnätsföretag och innebär att företaget behöver minska kostnaderna enligt kravet.

Kapitalkostnader är kostnad för förbrukning av kapitalet (avskrivning) och kostnad för kapitalbindningen (alternativ förräntning en investerare kunnat få på kapitalet som binds, det vill säga avkastning).

Kapitalbasen beräknas utifrån befintliga anläggningar, planerade investeringar och planerade utrangeringar under perioden.

Här finns uppgifter om vilken intäktsram som Ei har beslutat för elnätsföretagen för de olika tillsynsperioderna.

• Elnätsföretagen intäktsramar 2012-2015
• Elnätsföretagens intäktsramar 2016-2019
• Elnätsföretagens intäktsramar 2020-2023
• Elnätsföretagens intäktsramar 2024-2027

Ei fattar beslut om elnätsföretagens intäktsramar i förväg och för fyra år i taget. Beslutet om ett elnätsföretags intäktram består egentligen av flera beslut.

Först fattar Ei ett beslut innan fyraårsperioden börjar för att elnätsföretagen ska veta vad de har att förhålla sig till under perioden. Detta beslut grundar sig på uppgifter och prognoser som elnätsföretaget rapporterar in till Ei.

Efter periodens slut granskar Ei intäktsramen utifrån det faktiska utfallet och fattar ett slutligt beslut om intäktsram.

Ei kan också ompröva beslutet om elnätsföretaget har ansökt om det eller om Ei anser att beslutet ska omprövas för att intäktsramen ska sänkas.

För att kunder inte ska få betala för höga elnätsavgifter ska regleringen säkerställa att elnätsföretagen bedriver sin verksamhet effektivt till låga kostnader.

Företagen ska också få en rimlig avkastning på det kapital som krävs för att driva verksamheten.

För att Ei ska kunna fatta beslut om intäktsramar rapporterar alla företag in uppgifter om kostnader, planerade investeringar och hur väl de uppfyller de krav som finns gällande exempelvis antal elavbrott och hur effektivt elnäten nyttjas.

Här kan du läsa mer om företagens inrapportering till Ei.

Regleringen styr inte på vilket sätt nätföretagen använder de vinster som genererats från verksamheten.

Ei har sett att det finns brister i den nuvarande regleringen som har inneburit att elnätsföretagen överkompenserats i förhållande till sina faktiska kostnader.

Den huvudsakliga bristen i den nuvarande metoden som används för att fastställa intäktsramarna är att elnätsföretagets anläggningar värderas till vad motsvarande anläggningar skulle ha kostat idag (nuanskaffningsvärde). Ei anser att de i stället borde värderas till verkligt anskaffningsvärde.

I mars 2022 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle se över reglerna om de avgifter som elnäts- och naturgasföretagen tar ut för att ge tillgång till nät och annan infrastruktur.

Syftet med utredningen är att åstadkomma ett regelverk som är förenligt med det europeiska elmarknadsdirektivet och med gasmarknadsdirektivet, bland annat med utgångspunkt i den så kallade Tysklandsdomen (EUR-Lex - 62018CJ0718). Länk till annan webbplats.

Utredningen skulle också se över överklagandebestämmelserna samt ta till vara kundernas intressen och nätföretagens roll i utvecklingen och utbyggnaden av el- och naturgasnäten i Sverige för att på bästa sätt kunna möta nuvarande och framtida utmaningar.

Utredningen Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät (SOU 2023:64) finns att läsa på regeringens webbplats: Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät Länk till annan webbplats.

Utredningen är ute på remiss till och med den 5 februari 2024.

Elnätet är uppdelat i

• transmissionsnät (stamnät)
• regionnät
• lokalnät.

Transmissionsnätet ägs av staten och förvaltas av Affärsverket svenska kraftnät.

Regionnätet ägs till största delen av de tre företagen Ellevio AB, Eon Energidistribution AB och Vattenfall Eldistribution AB.

Lokalnäten ägs av 145 företag av varierande storlek och med olika ägandeformer, till exempel staten, kommuner, ekonomiska föreningar, pensions- och riskkapital samt börsnoterade företag. Knappt 100 av dessa elnätsföretag är kommunägda och knappt 30 ägs av en ekonomisk förening. 16 elnätsföretag är privatägda.

Elnätsföretag har ensamrätt att bygga och bedriva elnätsverksamhet i ett visst geografiskt område.

För att få det krävs att företaget ansöker om tillstånd (koncession) hos Ei.

Det skulle inte vara försvarbart ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att bygga flera parallella elnät inom ett och samma område.

Som kund kan du därför inte välja elnätsföretag, utan du är hänvisad till det nätföretag som finns där du bor eller verkar.

Här kan du läsa om elnätsavtal och anslutning till elnätet.

Elnätsföretagen har rätt att ta ut avgifter av kunderna som täcker deras kostnader och ger en rimlig avkastning. Alla elnätsföretag har olika förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Det kan till exempel vara dyrare om företagets nät ligger i glesbygd med få kunder per meter nät än om nätet finns i en tätort.

Elnätsföretagen väljer själva om de vill utnyttja hela sin intäktsram eller inte. Där kan exempelvis företagens ägarförhållanden ha betydelse. Ett kommunalt bolag, en ekonomisk förening eller ett börsnoterat företag kan ha olika vinstkrav att förhålla sig till.

Elnätsföretagen rapporterar varje år uppgifter om sina elnätsavgifter till Ei.

Här kan du läsa mer om elnätsavgiften.
Här finns statistik om elnätsföretagens elnätsavgifter (även kallad nättariffer).

När Ei beslutar om ett elnätsföretags intäktsram, det vill säga det maximala belopp som ett elnätsföretag sammantaget får ta ut av sina kunder under tillsynsperioden, görs ingen skillnad på om företaget ägs privat, kommunalt eller på annat sätt. Intäktsramen beräknas så att företaget får täckning för sina kostnader och en rimlig avkastning.

Företaget väljer därefter själv om det vill utnyttja hela sin intäktsram eller inte. Där kan företagens ägarförhållanden ha betydelse, då ett kommunalt bolag, en ekonomisk förening eller ett börsnoterat företag kan ha olika vinstkrav att förhålla sig till.

Företaget bestämmer själva vilken avgift de fakturerar sina kunder och hur de utformar sina tariffer, intäkterna från avgifterna får dock sammantaget inte överstiga maxbeloppet (intäktsramen).

Nej, elnäten bekostas av elnätsavgiften som du betalar till ditt elnätsföretag. Däremot betalar du som kund även en energiskatt.

Energiskatten är en svensk punktskatt som du betalar via din elnätsfaktura. Det är ditt elnätsföretag som fakturerar energiskatten, men elnätsföretaget betalar sedan pengarna vidare till Skatteverket.

Energiskatten betalas för varje enskild kilowattimme som du använder vilket innebär att kostnaden varierar under året. Energiskatten på el brukar betraktas som en, i första hand, fiskal skatt, det vill säga en skatt som primärt syftar till att generera skatteintäkter på ett kostnadseffektivt sätt.

Här kan du läsa mer om energiskatten.

De satsningar på elnäten som behöver göras finansieras av nätavgifter, men det betyder inte att det är vanliga hushållskunder som får stå för hela notan.

Stora tillkommande kunder, till exempel stora industrikunder, betalar inträdet genom anslutningsavgifter. Det innebär att stora industrikunder kommer att finansiera en del av omställningen av energisystemet.